你好！

Hej allesammans och god morgon lär jag väll också säga. Då klockan nu är runt klockan tio på morgonen hemma i Sverige. Vad finna att berätta om de senaste dagarna? Hmm. Vet inte om jag har nämnt min tänkta resa till provinsens huvudstad Fuzhou med en amerikansk vän till mig. Vilket vore skönt för att vattnet som sagt stängs av i fyra hela dagar! Men han ändra sig efter att hört med några han känner som avrådde han från det. Då det verkar som att det är en väldigt tråkig stad och inte en särskildt speciell plats att åka till. Vilket strandar mig här. Mysteriet nu är att allt vatten skulle vara borta i Xiamen vid klockan elva på fredag kväll. Men mitt vatten fungerar utmärkt! Visserligen skulle vattnet fungera till en viss del vissa tider vid tre tillfällen under dagarna. Men mitt vatten fungerar oavsett tidpunkt, insklusive trycket.
Känns fel att klaga så länge vattnet fungerar. Det i sig känns väldigt skönt men känns även som att vattnet när som helst försvinner.

I övrigt tänkte jag visa upp bilder på min nyligen inköpta gitarr och mobil som kommer nedan.


Min nya Nokia 5802


Samt min Kramer gitarr som möjligen kan vara fake. Men till priset som jag fick den för så spelar det ingen roll då den låter okej.

Gitarr spelandet har inte riktigt kommit igång än men tids nog så.

Inom en snar framtid ska jag försöka besöka den kända ön Gulang yu eller piano ön som den kallas på svenska. Jag vill även utforska hela Xiamen samt besöka de kända templen varav en av dem är väldigt nära där jag bor samt den andra som befinner sig någonstans i bergen bakom min skola (dock en bra bit bort). Ska även försöka gå med på tai chi lektionerna som finns i närheten av skolan (ändock ingen skolrelaterad kurs). Dock så kostar kursen 500 RMB i månaden! Vilket i svenska termer betyder sexhundra spänn. Vilket kommer spräcka min tvåtusen etthundra RMB budget, vilket kanske inte känns speciellt värt det. Inte nu i alla fall. Men vi får se, dock så vill jag gå på kursen. Hur som helst så var det allt för idag. Återkommer senast måndag med nästa inlägg, måste ju hända något också!

På återseende, 再见!

你好！

Hej igen! Dags för ett nytt inlägg då. Äntligen har jag börjat motionera regelbundet som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Allt blir mer rutin och min vardag förfaller sig passera allt snabbare. Kommer precis kommit hem från en suverän middag med cirka tjugonio utländska elever vid samma långbord (bestående av drygt sex små bord). Lärt känna fler människor vilket i sig är jätteroligt. Har även köpt en ny mobil! En nokia 5802 vilket är en kinesisk nokia versionen av nokia 5800 (ingen fejkmobil utan bara en annan verision av den nokia modellen man kan köpa i Sverige). Anledningen till en ny version av nokia 5800 är att den modellen inte gick att surfa på internet med. Varför vet jag inte.

Hur som helst så är skolan väldigt bra, lär mig enormt mycket. Vilket är bra för att det tjänar syftet till min avresa. Klimatet blir svalare och fuktigheten mer uthärdlig. Det enda jobbiga just nu i min tillvaro är att Xiamens alla vattenledningar stängs av från den artonde september till den tjugoandra. Tre gånger per dag ett par timmar åt gången. Då kommer dock EN vattenledning vara påslagen vilket ger väldigt litet tryck. Har nu fyllt på elva en och en halv liters flaskor med vatten för att tvätta händerna osv. Samt en drygt tio liters hink som för att jag ska kunna tvätta håret på söndag. I övrigt så kommer det nog fungera bra om ingen ny katastrof intäffar som gör oss vattenlösa i år! Vilket betyder för mig att jag rakar skallen och gör som man gjorde förr i världen - badar en gång om året. Men nu är klockan i skrivandets stund nästan ett på natten vilket gör mig för trött att skriva mer inatt.

Återkommer imorgon med lite uppdatering om vad som hänt tidigare dagar.

På återseende, 明天见！

你好！

Hej allesammans! Tänkte att det var återigen dags att göra en kort uppdatering. Sitter vid min bärbara dator och väntar på att skolan ska börja för dagen. Jag börjar komma in i en rutin nu och allt känns mycket bättre! Ändock känns kvällarna ensammast utan min älskade flickvän Denise. Men jag börjar bekanta mig med nya ansikten varje vecka. Nya vänskapsband bildas och jag börjar kunna hantera min vardag.

I lördags den tolfte september anlöt jag mig till Fanny och Totte för att spendera lördags eftermiddagen på stranden nära deras bostad. Vilket var oerhört trevligt liksom alltid. Vi fick även sällskap av Sam från Belgien, samt Pierre från Frankrike, Nancy från Korea och två ytterligare killar som jag tyvär inte minns nationalitet eller namn på. Jag badade i havet för första gången vilket var skönare än jag förväntat mig då jag inte föredrar att bada. De gånger jag badat de senaste åren har varit för att jag blivit rent sagt uttvingad. Dock så var jag relativt lätt övertalad denna gång. Vattnet var skönt och aktiviteten som åtföljdes var till en början en orseriös volleyboll match som sedan blev seriösare när en lägenhetsvakt anslöt sig till ett av lagen och som tog allt på största allvar. Vilket också visades i lätt irretation när ingen egentligen spelade "rätt" vilket han då kände sig tvungen att visa rätt tekniker.

Lördagen flöt förbi och lite har hänt sedan dess. Tills igår kväll det vill säga. Igår vart jag utbjuden av en klasskamrat till mig, en amerikansk kvinna vars namn var Melissa. Hon och sin kinesiska rumskompis Mandy skulle bege sig till lager/köpcentret "Metro" som innehåller främst importerad, utlänskmat och övriga produkter. För att dra en parallel så påminner det om en mer omfattande, svindyr ÖoB affär. Trots ohyggliga priser (i kinesiska mot mätta) var det ändå värt det. Och det enbart på grund av att jag nu har den lilla matprodukten som jag saknar mest av allt - OST! Äntligen har jag ost till smörgåsarna vilket har varit ett abstinensbesvär sedan jag kom hit. En rolig sak med "metro" var också att den är främst för utlänningar och pass måste visas upp vid ingången för att komma in enligt uppgift från Melissa. Ändock så var den mest besökt av andra kineser. Men vårt sällskap på fyra hade en trevlig kväll hur som helst (den fjärde medlemmen var en annan klasskompis, amerikanen Joey).

Måste även nämna att innan utflykten till "metro" på kvällen sprang jag för första gången sedan jag anlände till Xiamen. Och ni som inte vet varför jag nämner det är anledningen att jag ska försöka komma i form medans jag är här för att få tiden att gå och generellt vilja komma i form. Efter fem varv (5x 500 meter) var jag helt slut, värmen som fortfarande var ganska tryckande änen klockan halv fem på eftermiddagen tog ut sin rätt på mig. Trots att jag drack en del var det nog inte tillräckligt eller så var jag för varmt kläd (vilket kan förklaras med att jag bar svart rätt igenom, svarta träningsbyxor och svart munktröja). Jag var då helt knäckt och efter flera försök att gå de tre minuterna till min lägenhet gav jag upp och vila på en stenbänk mitt i allén till min väg från skolan. Det tog minst sagt tid att nå min lägenhet samt min dush. Nu har jag visserligen lärt mig att springa rejält tidigt på morgonen eller väldigt sent på kvällen.

Men det var allt för idag! Imorgon kommer bilder från skolan dessutom. Look forward to it!

På återsseende, 明天见！

你好！

Hej allesammans dags för ett inlägg igen. Om jag minns rätt var det drygt en vecka sen mitt senaste skriftliga inlägg ägde rum. En del har hänt sedan mitt senaste inlägg som jag nu tänkte uppdatera er om. Skolan börjar komma igång vilket börjar ge mig en viss rutin i min vardag som gör min hemlängtan mindre. På måndag eftermiddag gjorde jag en utflykt från min lägenhet hela vägen längs gatan Siming nan lu till den kända shopping gatan Zhongshan lu. Vilket kanske inte säger er speciellt mycket då ni inte vet hur långt det är. efter hur gatan slingrar sig så borde sträckan bli upp mot minst sju kilometer. Vilket i sig inte är speciellt långt men i åtminstonde tjugonio graders värme och klantigt nog utan vatten en tredjedel av tiden så drog jag på mig solsting. Och i och med solstinget fick jag relativt hög feber på kvällen och mådde vedervärdigt hela tisdagen. Jag gick i alla fall på första lektionen på tisdagen men gick hem efter den lektionen för att vila upp mig vilket betydde att jag missade min tal och lyssnings lektion vilket är väsentlig information senare i mitt inlägg.

På onsdagen mådde jag mycket bättre och inte mycket hände den dagen. Torsdagen innan skolan började för mig besökte jag tillsammans med en belgisk tjej som kallas Sam en musikaffär på Zhongshan lu. Tanken var att Totte, Sam och även en amerikansk kille som heter Joey skulle följa med mgi för att hjälpa mig välja ut en gitarr. Jag som bara spelat banjo och mandolin är ganska osäker hur en bra gitarr ska låta. Men Totte och Joey fick återbud och begav mig i alla fall till musikaffären. Det gick bra och jag köpte en Kramer gitarr av familjen Gibson för det kinesiska priset 720 yuan (efter att prutat ner det från 850 yuan). Förutom att strängarna är för höga och bör sänkas så gjorde jag ett bra köp vilket kommer ge mig mycket glädje.

Jag började dessutom på fredagen dra på mig en förskylning efter alla temperaturskillnader mellan varmt utomhus och luftkonditionerad kyla inomhus. På kvällen blev den värre och jag valde att förbli hemma då några av mina vänner gick ut för att äta för att sedan förflytta sig till en bar. Ändock var att vila hemma något jag föredrog den kvällen, då jag i det läget bara ville stanna hemma slappna av prata med Denise över skype vilket jag också gjorde. Hur som helst så ska jag avrunda denna dags inlägg med att berätta om lektionen jag missade.

Det visade sig att det gått så osannolik fort fram eller att dem förväntar sig så mycket av oss att efter en lektion så är jag helt oförstående hela lektionen. Och det avgjorde att jag senare kom till beslutet att hoppa ner ett steg vilket jag nu i skrivandets stund håller på att processera. Att hoppa ner ett steg gör att nu i början allt blir mycket lättare, nästan för lätt men med mindre läxor (inte som i nuvarande klassen vilket jag då måste sitta ett otal antal timmar för att hinna med). Så kan jag nu göra mina läxor i lugn och ro samt ge mig extra läxor när jag känner för det. Min motivation blir högre och jag slipper stressa.

Det var allt för tillfället återkommer om ett par dagar med mer inlägg och bilder!

På återseende, 再见！

MItt "arbetsrum" ett av två till och med.


Sovrum/ vardagsrum/ hall. 


Mitt "stora" kök.


Min köks vask.


Min spis.


Ursäkta mörkret, samt den sista bilden på min toalett.

你好！

Här kommer fortsättningen på gårdagens inlägg vilket jag slutade vid min vistelse hos Fanny och Totte (den svenska tjejen och hennes kille som hjälpt mig). Som sagt fick jag efter allt kaos som de två första dagarna innebar. Vilket var mycket uppskattat och jag vill med det vill jag bara ge mitt obönhörliga tack till Fanny och Totte samt Fannys föräldrar som hjälpt mig så mycket, tack så hemskt mycket! Hur som haver så återvände jag rätt sent till min lägenhet efter att ha ätit ett mål mat och haft möjligheten att prata för första gången med Denise över en typ av telefon tjänst på Fannys pappas dator.

Och efter att jag anlänt till min lägenhet, som jag nu tack och lov har internet i tack vare Fanny! Jag pratar återigen med Denise men denna gång över "skype" vilket hjälper ännu mer. Jag fick även låna de tre första säsongerna av den amerikanska komedi TV- serien "How I meet your mother". Tyvärr hade jag ingen Dvd vilket jag skaffade två dagar senare, men den historien kommer efter denna ...

Dagen efter känns allt mycket bättre, ändock är saknaden fortfarande överväldigande (vilket förmodligen är ofrånkomligt då jag inte ens inte varit här en vecka!). Den dagen som var måndag den 31:a augusti skulle vi göra eller (om vi redan har gjort dem) lämna in testerna för regestrering för vår hölsoundersökning som krävdes för att förlänga ens visum. Allt går ganska smärtfritt, jag var klar med testerna men skulle vara beredd att få ett nekande vilket kunde hända och jag kanske skulle vara tvungen att göra om allt. Jag nämner detta för att förklara min morgon. För om du skulle göra testerna skulle du inte dricka efter klockan nio kvällen innan (eller äta). Vilket är konstigt då sådant bara krävs om du ska genomgå en operation i mag eller bukområdet. Hur som helst följde jag instruktionerna eftersom man aldrig kan veta. Uttorkad i detta helvetiska tropiska klimat mår jag förskräckligt på morgonen och en trång, skumpig femtio minuters resa med buss gör inget bättre. När jag kommer dit står jag runt två timmar i kö för att bara regestrera mig vilket turligt nog gick bra. Jag fick nu med säkerhet dricka igen vilket jag tackade gudarna för. Jag tog en buss hem till lägenheten och katastrofen inträffar!

Nu kan fantasin löpa fritt i era huvuden kan jag tänka mig, vad kan ha hänt kanske ni tänker: inbrott? brand? eller dyligt. Men denna katastrof hände efter ett efterlängtat toalett besök vars toalett fick stopp i när jag var klar och spolade. Toalettens vatten började sakta stiga vilket gav mig en släng av panik och jag ringde Fanny efter upprepade försök att stoppa flödet själv! Ingenting fungerade och trodde att toalett pappret var boven (vilket det sedan visades inte ens vara mitt fel). Men då visste jag inget och allt blev kaos. Jag når Fanny på mobilen efter en stund, hon ringer min hyresvärd som skickar lägenhets agenten som stänger av vattnet för att därefter kalla på en rörmockare som ska undersöka problemet. en rörmockare kommer efter si sådär femton minuter och undersöker allt och kommer till slutsatsen att något blockar rören helt och hållet och toaletten måste bytas ut och ominstalleras ...

Det visade sig att föra hyresgästen ville vara rolig efter sin vistelse här. Han tyckte det var oerhört roligt att då spola ner en metalbit som skulle blocka rören för nästa hyresgäst ... alltså mig! Tänkte att allt ordnade sig nu men hyresvärden inte ville betala rörmockaren för att göra sitt jobb utan ville ha någon han kände att göra jobbet. Vilket kanske inte är så smart då dem inte är utbildade! Han ville helt enkelt bara att det skulle kosta så lite som möjligt. De nyheterna gav mig en välkänd klump i magen som jag kallar stress! Men problemet löstes av Fannys mamma som hotade hyresvärden att jag skulle byta lägenhet om han inte fixade problemet på en gång och efter det hotet började hyresvärden få eld i baken vilket han då såg hur seriöst problemet var och till sist skaffade proffesionell hjälp. Sliten och hungrig fick jag spendera kvällen igen hos Fanny och Totte vilket uppskattades! Fick äta, slappna av och dusha av mig för att slutligen åka hem vilket känndes väldigt vemodig.

Varken dushen eller toaletten kunde användas på tjugofyra timmar vilket var en aning enerverande! Det gick dock bra och började komma på fötter igen. Skolan började den 1:a september (åtminstonde publicerandet av klasserna och mötet med respektive klass). Nu hade jag något att göra i alla fall och efter allt var klart åkte jag Fanny i en taxi till hennes lägenhet vilket hon sedan gav addressen till ett elektronik köpcentrum så jag kunde införskaffa mig min nya dvd vilket i sig tog en och en halv timme för att köpcentret i stort sätt bara innehåller datorer och mobiler (sex måningar!). Kom hem och började se på "How I meet your mother" vilket åtminstonde sysselsatt mig så jag inte bara längtar efter min älskade flickvänn Denise Karlsson som tyvärr är hemma i Sverige. Det var mina första tre kaos fyllda dagar i Xiamen och i skrivandets stund har jag nu tillbringat cirka åtta dagar här och längtar hem mer än någonsin! Det har varit för mig tämligen svårt att själv resa från SVerige till detta okända land, med flickvänn i Sverige, ingen direkt kunskap i språket som jag kommit hit för att bemästra eller någon direkt kontakt alls. Min hemlängtan kan verka som ett vekt drag hos undertecknad men jag råder alla som funderar på att åka hit på samma äventyr som jag att tänka igenom det noga, samt vänta några år för att studera kinesiska i SVerige först. Samt få en vana att bo ensam och ta med sin eventuella pojk/flickvänn om ni står så pass nära som jag och Denise gör. Försök även att hitta på något med andra i samma klass eller samma situation som er själva för att ha någon att relatera med eller något som får er att känna någon typ av bekantskap. Någon som delar samma kultur eller dylikt.

Jag som haft allt på en gång när det gäller problem är säkerligen inget unikt fall, kort sagt var beredda på så mycket problem som möjligt! Ha alla papper redo och försök hålla humöret uppe vilket har varit svårt för mig. Ändock är rådet tillförlitligt och mitt sätt att avreagera mig är att skriva, skriva och åter skriva. Detta kommer nog synas på min blogg samt i den skrivboken jag köpte enbart för att skriva mina tankar om min längtan bl.a. efter min Denise som vars enorma stöd får mig att vilje klara av detta. Samt att vetskapen om att min pappa, farmor, farfar, Jonas och min älskade Denise kommer under två veckor under slutet av mars till mitten av april att befinna sig hos mig i Xiamen.

Saknar och älskar er alla! Hörs snart igen!

På återseende! 再见！

你好!

Jag har sedan den 29:e augusti varit inkvarterad i en 30 kvadratmeters 1:a, femtio meter från Xiamens universitets västra huvud entré. Vilket ger mig en tio minuters gång väg varje dag till min skolbyggnad vilket jag lär mig mandarin i. Efter i stort sätt ha rest i tjugo timmar befinner jag mig på Xiamens flygplats, flygplatsen vilket befinner sig ungefär trettio minuters bilfärd från själva universitetet är enligt uppgift Kinas fjärde mest trafikerade flygplats. Ändock så är uppgifterna om de tre andra mest trafikerade flygplatserna okända i dagsläget (vilken min slutlednings skulle antyda vara Beijings, Shanghai och Hongkongs flygplatser som är dessa tre mer trafikerade flygplatserna).

Min ankomst till Xiamen tar mig med häpnad. Jag möter upp Iventus utsända kines som skulle hämta mig på flygplatsen för att sedan eskortera mig till min lägenhet vilket jag åtminstonde ska bo i en del av mina ungefärliga tio månader och två veckor. Det uppenbaras att den kinesiska kvinnan inte pratar ett enda ord engelska! och till min stora irritation inte hjälper mig nämnbart när hon visar och berättar om lägenheten. För jag blir bokstavligt talat lämnad vid lägenheten, i ett okänt land, tusentals mil från Sverige, utan att förstå ett ord av vad hon säger. Inget internet, ingen elektronisk nyckel till lälgenhetsporten (vilket är väldigt bra och ha för att komma in i själva lägenhetsbyggnaden, om du inte vill vänta tills någon ska in eller ut som har en nyckel). Varken hyresvärden eller lägenhets agenten kan någon engelska, och det är svårt att lista ut hur en tvättmaskin fungerar om allt är på kinesiska. Lägenheten i sig var hyfsat fräch (i kinesiska mått mätta, ett ruckel i Sverige). tio minuter i lägenheten är allt vad jag spenderar innan jag tar de nödvändiga papprerna för att gå till skolan för regestrering. värmen var 33C vilket jag i sig är varmt, men luft fuktigheten känns (för en ovan svensk) som att gå in i en vägg av kvav värme som sakta men säkert tar kol på dig.

Så utan vattenflaska eller mat i magen beger jag mig till Overseas education Collage för regestrering vilket tog fyrtio minuter att hitte då ingen förstod vad jag pratade om utom ett par utländska elever som jag hittade på den enda svala platsen i Xiamen! Ett överpris skolcafé! Jag hittar slutligen dit vilket var ett rent helvete för att Iventus som betalat min skolavgift i förväg och jag hade inget kvitto att bevisa att jag betalat min avgift. Ms. Ding som hade alla mina papper hade åkt hem en och en halv timme innan min deadline för dagen som Ivntus hade skrivit till mig. Så för att summera: Jag skulle enligt dem inte få gå på skolan förens pengarna som skulle vara för skolavgiften hade blivit tillhanda hållna dem. Men avgiften var betald efter mycket om och men bevisade jag det. Och efter en och en halv timme hos dem så skulle jag vidare för att inskaffa ett kinesiskt sim kort vilket tog på campusets egna mobilaffär över TRE TIMMAR! Att få dem förstå att jag vill få en vettig förklaring på hur man betalar deras konstiga kontant/ abonemang osv.

Trött, sliten, och vansinnig tar jag mig tillbaka till min lägenhet för en väldigt orolig natt. Gick till sängs runt 20:30 somnade 04:00 vaknade 12:35 (öppnings cermonin jag var tänkt att närvara på började 08:30). Första egentliga dagen i Xiamen präglas av att jag försov mig märkbart vill jag påstå. Jag kommer i kontakt ganska snabbt med en svensk tjej tack och lov. Ovissheten i lägenheten försvinner delvis då jag får hjälp med översättningen när vi pratar med hyresvärden. Jag blir dessutom bjuden till hennes bostad där hon bor med sina föräldrar och pojkvän. Får mitt första mål mat på tjugofyra timmar vilket är tämligen uppskattat då sälskapet från andra svenskar gjorde min stress mindre. Mer information kommer imorgon och dessutom om inget hindrar mig kommer även bilder på lägenheten upp.

På återseende, 明天见!