你好！

Här kommer fortsättningen på gårdagens inlägg vilket jag slutade vid min vistelse hos Fanny och Totte (den svenska tjejen och hennes kille som hjälpt mig). Som sagt fick jag efter allt kaos som de två första dagarna innebar. Vilket var mycket uppskattat och jag vill med det vill jag bara ge mitt obönhörliga tack till Fanny och Totte samt Fannys föräldrar som hjälpt mig så mycket, tack så hemskt mycket! Hur som haver så återvände jag rätt sent till min lägenhet efter att ha ätit ett mål mat och haft möjligheten att prata för första gången med Denise över en typ av telefon tjänst på Fannys pappas dator.

Och efter att jag anlänt till min lägenhet, som jag nu tack och lov har internet i tack vare Fanny! Jag pratar återigen med Denise men denna gång över "skype" vilket hjälper ännu mer. Jag fick även låna de tre första säsongerna av den amerikanska komedi TV- serien "How I meet your mother". Tyvärr hade jag ingen Dvd vilket jag skaffade två dagar senare, men den historien kommer efter denna ...

Dagen efter känns allt mycket bättre, ändock är saknaden fortfarande överväldigande (vilket förmodligen är ofrånkomligt då jag inte ens inte varit här en vecka!). Den dagen som var måndag den 31:a augusti skulle vi göra eller (om vi redan har gjort dem) lämna in testerna för regestrering för vår hölsoundersökning som krävdes för att förlänga ens visum. Allt går ganska smärtfritt, jag var klar med testerna men skulle vara beredd att få ett nekande vilket kunde hända och jag kanske skulle vara tvungen att göra om allt. Jag nämner detta för att förklara min morgon. För om du skulle göra testerna skulle du inte dricka efter klockan nio kvällen innan (eller äta). Vilket är konstigt då sådant bara krävs om du ska genomgå en operation i mag eller bukområdet. Hur som helst följde jag instruktionerna eftersom man aldrig kan veta. Uttorkad i detta helvetiska tropiska klimat mår jag förskräckligt på morgonen och en trång, skumpig femtio minuters resa med buss gör inget bättre. När jag kommer dit står jag runt två timmar i kö för att bara regestrera mig vilket turligt nog gick bra. Jag fick nu med säkerhet dricka igen vilket jag tackade gudarna för. Jag tog en buss hem till lägenheten och katastrofen inträffar!

Nu kan fantasin löpa fritt i era huvuden kan jag tänka mig, vad kan ha hänt kanske ni tänker: inbrott? brand? eller dyligt. Men denna katastrof hände efter ett efterlängtat toalett besök vars toalett fick stopp i när jag var klar och spolade. Toalettens vatten började sakta stiga vilket gav mig en släng av panik och jag ringde Fanny efter upprepade försök att stoppa flödet själv! Ingenting fungerade och trodde att toalett pappret var boven (vilket det sedan visades inte ens vara mitt fel). Men då visste jag inget och allt blev kaos. Jag når Fanny på mobilen efter en stund, hon ringer min hyresvärd som skickar lägenhets agenten som stänger av vattnet för att därefter kalla på en rörmockare som ska undersöka problemet. en rörmockare kommer efter si sådär femton minuter och undersöker allt och kommer till slutsatsen att något blockar rören helt och hållet och toaletten måste bytas ut och ominstalleras ...

Det visade sig att föra hyresgästen ville vara rolig efter sin vistelse här. Han tyckte det var oerhört roligt att då spola ner en metalbit som skulle blocka rören för nästa hyresgäst ... alltså mig! Tänkte att allt ordnade sig nu men hyresvärden inte ville betala rörmockaren för att göra sitt jobb utan ville ha någon han kände att göra jobbet. Vilket kanske inte är så smart då dem inte är utbildade! Han ville helt enkelt bara att det skulle kosta så lite som möjligt. De nyheterna gav mig en välkänd klump i magen som jag kallar stress! Men problemet löstes av Fannys mamma som hotade hyresvärden att jag skulle byta lägenhet om han inte fixade problemet på en gång och efter det hotet började hyresvärden få eld i baken vilket han då såg hur seriöst problemet var och till sist skaffade proffesionell hjälp. Sliten och hungrig fick jag spendera kvällen igen hos Fanny och Totte vilket uppskattades! Fick äta, slappna av och dusha av mig för att slutligen åka hem vilket känndes väldigt vemodig.

Varken dushen eller toaletten kunde användas på tjugofyra timmar vilket var en aning enerverande! Det gick dock bra och började komma på fötter igen. Skolan började den 1:a september (åtminstonde publicerandet av klasserna och mötet med respektive klass). Nu hade jag något att göra i alla fall och efter allt var klart åkte jag Fanny i en taxi till hennes lägenhet vilket hon sedan gav addressen till ett elektronik köpcentrum så jag kunde införskaffa mig min nya dvd vilket i sig tog en och en halv timme för att köpcentret i stort sätt bara innehåller datorer och mobiler (sex måningar!). Kom hem och började se på "How I meet your mother" vilket åtminstonde sysselsatt mig så jag inte bara längtar efter min älskade flickvänn Denise Karlsson som tyvärr är hemma i Sverige. Det var mina första tre kaos fyllda dagar i Xiamen och i skrivandets stund har jag nu tillbringat cirka åtta dagar här och längtar hem mer än någonsin! Det har varit för mig tämligen svårt att själv resa från SVerige till detta okända land, med flickvänn i Sverige, ingen direkt kunskap i språket som jag kommit hit för att bemästra eller någon direkt kontakt alls. Min hemlängtan kan verka som ett vekt drag hos undertecknad men jag råder alla som funderar på att åka hit på samma äventyr som jag att tänka igenom det noga, samt vänta några år för att studera kinesiska i SVerige först. Samt få en vana att bo ensam och ta med sin eventuella pojk/flickvänn om ni står så pass nära som jag och Denise gör. Försök även att hitta på något med andra i samma klass eller samma situation som er själva för att ha någon att relatera med eller något som får er att känna någon typ av bekantskap. Någon som delar samma kultur eller dylikt.

Jag som haft allt på en gång när det gäller problem är säkerligen inget unikt fall, kort sagt var beredda på så mycket problem som möjligt! Ha alla papper redo och försök hålla humöret uppe vilket har varit svårt för mig. Ändock är rådet tillförlitligt och mitt sätt att avreagera mig är att skriva, skriva och åter skriva. Detta kommer nog synas på min blogg samt i den skrivboken jag köpte enbart för att skriva mina tankar om min längtan bl.a. efter min Denise som vars enorma stöd får mig att vilje klara av detta. Samt att vetskapen om att min pappa, farmor, farfar, Jonas och min älskade Denise kommer under två veckor under slutet av mars till mitten av april att befinna sig hos mig i Xiamen.

Saknar och älskar er alla! Hörs snart igen!

På återseende! 再见！