Dags för ett nytt inlägg om mitt nya liv ...
你好!
Hej allesammans! Tänkte att det var återigen dags att göra en kort uppdatering. Sitter vid min bärbara dator och väntar på att skolan ska börja för dagen. Jag börjar komma in i en rutin nu och allt känns mycket bättre! Ändock känns kvällarna ensammast utan min älskade flickvän Denise. Men jag börjar bekanta mig med nya ansikten varje vecka. Nya vänskapsband bildas och jag börjar kunna hantera min vardag.
I lördags den tolfte september anlöt jag mig till Fanny och Totte för att spendera lördags eftermiddagen på stranden nära deras bostad. Vilket var oerhört trevligt liksom alltid. Vi fick även sällskap av Sam från Belgien, samt Pierre från Frankrike, Nancy från Korea och två ytterligare killar som jag tyvär inte minns nationalitet eller namn på. Jag badade i havet för första gången vilket var skönare än jag förväntat mig då jag inte föredrar att bada. De gånger jag badat de senaste åren har varit för att jag blivit rent sagt uttvingad. Dock så var jag relativt lätt övertalad denna gång. Vattnet var skönt och aktiviteten som åtföljdes var till en början en orseriös volleyboll match som sedan blev seriösare när en lägenhetsvakt anslöt sig till ett av lagen och som tog allt på största allvar. Vilket också visades i lätt irretation när ingen egentligen spelade "rätt" vilket han då kände sig tvungen att visa rätt tekniker.
Lördagen flöt förbi och lite har hänt sedan dess. Tills igår kväll det vill säga. Igår vart jag utbjuden av en klasskamrat till mig, en amerikansk kvinna vars namn var Melissa. Hon och sin kinesiska rumskompis Mandy skulle bege sig till lager/köpcentret "Metro" som innehåller främst importerad, utlänskmat och övriga produkter. För att dra en parallel så påminner det om en mer omfattande, svindyr ÖoB affär. Trots ohyggliga priser (i kinesiska mot mätta) var det ändå värt det. Och det enbart på grund av att jag nu har den lilla matprodukten som jag saknar mest av allt - OST! Äntligen har jag ost till smörgåsarna vilket har varit ett abstinensbesvär sedan jag kom hit. En rolig sak med "metro" var också att den är främst för utlänningar och pass måste visas upp vid ingången för att komma in enligt uppgift från Melissa. Ändock så var den mest besökt av andra kineser. Men vårt sällskap på fyra hade en trevlig kväll hur som helst (den fjärde medlemmen var en annan klasskompis, amerikanen Joey).
Måste även nämna att innan utflykten till "metro" på kvällen sprang jag för första gången sedan jag anlände till Xiamen. Och ni som inte vet varför jag nämner det är anledningen att jag ska försöka komma i form medans jag är här för att få tiden att gå och generellt vilja komma i form. Efter fem varv (5x 500 meter) var jag helt slut, värmen som fortfarande var ganska tryckande änen klockan halv fem på eftermiddagen tog ut sin rätt på mig. Trots att jag drack en del var det nog inte tillräckligt eller så var jag för varmt kläd (vilket kan förklaras med att jag bar svart rätt igenom, svarta träningsbyxor och svart munktröja). Jag var då helt knäckt och efter flera försök att gå de tre minuterna till min lägenhet gav jag upp och vila på en stenbänk mitt i allén till min väg från skolan. Det tog minst sagt tid att nå min lägenhet samt min dush. Nu har jag visserligen lärt mig att springa rejält tidigt på morgonen eller väldigt sent på kvällen.
Men det var allt för idag! Imorgon kommer bilder från skolan dessutom. Look forward to it!
På återsseende, 明天见!
Hej allesammans! Tänkte att det var återigen dags att göra en kort uppdatering. Sitter vid min bärbara dator och väntar på att skolan ska börja för dagen. Jag börjar komma in i en rutin nu och allt känns mycket bättre! Ändock känns kvällarna ensammast utan min älskade flickvän Denise. Men jag börjar bekanta mig med nya ansikten varje vecka. Nya vänskapsband bildas och jag börjar kunna hantera min vardag.
I lördags den tolfte september anlöt jag mig till Fanny och Totte för att spendera lördags eftermiddagen på stranden nära deras bostad. Vilket var oerhört trevligt liksom alltid. Vi fick även sällskap av Sam från Belgien, samt Pierre från Frankrike, Nancy från Korea och två ytterligare killar som jag tyvär inte minns nationalitet eller namn på. Jag badade i havet för första gången vilket var skönare än jag förväntat mig då jag inte föredrar att bada. De gånger jag badat de senaste åren har varit för att jag blivit rent sagt uttvingad. Dock så var jag relativt lätt övertalad denna gång. Vattnet var skönt och aktiviteten som åtföljdes var till en början en orseriös volleyboll match som sedan blev seriösare när en lägenhetsvakt anslöt sig till ett av lagen och som tog allt på största allvar. Vilket också visades i lätt irretation när ingen egentligen spelade "rätt" vilket han då kände sig tvungen att visa rätt tekniker.
Lördagen flöt förbi och lite har hänt sedan dess. Tills igår kväll det vill säga. Igår vart jag utbjuden av en klasskamrat till mig, en amerikansk kvinna vars namn var Melissa. Hon och sin kinesiska rumskompis Mandy skulle bege sig till lager/köpcentret "Metro" som innehåller främst importerad, utlänskmat och övriga produkter. För att dra en parallel så påminner det om en mer omfattande, svindyr ÖoB affär. Trots ohyggliga priser (i kinesiska mot mätta) var det ändå värt det. Och det enbart på grund av att jag nu har den lilla matprodukten som jag saknar mest av allt - OST! Äntligen har jag ost till smörgåsarna vilket har varit ett abstinensbesvär sedan jag kom hit. En rolig sak med "metro" var också att den är främst för utlänningar och pass måste visas upp vid ingången för att komma in enligt uppgift från Melissa. Ändock så var den mest besökt av andra kineser. Men vårt sällskap på fyra hade en trevlig kväll hur som helst (den fjärde medlemmen var en annan klasskompis, amerikanen Joey).
Måste även nämna att innan utflykten till "metro" på kvällen sprang jag för första gången sedan jag anlände till Xiamen. Och ni som inte vet varför jag nämner det är anledningen att jag ska försöka komma i form medans jag är här för att få tiden att gå och generellt vilja komma i form. Efter fem varv (5x 500 meter) var jag helt slut, värmen som fortfarande var ganska tryckande änen klockan halv fem på eftermiddagen tog ut sin rätt på mig. Trots att jag drack en del var det nog inte tillräckligt eller så var jag för varmt kläd (vilket kan förklaras med att jag bar svart rätt igenom, svarta träningsbyxor och svart munktröja). Jag var då helt knäckt och efter flera försök att gå de tre minuterna till min lägenhet gav jag upp och vila på en stenbänk mitt i allén till min väg från skolan. Det tog minst sagt tid att nå min lägenhet samt min dush. Nu har jag visserligen lärt mig att springa rejält tidigt på morgonen eller väldigt sent på kvällen.
Men det var allt för idag! Imorgon kommer bilder från skolan dessutom. Look forward to it!
På återsseende, 明天见!
Kommentarer
Postat av: Denise
Vad bra att det känns bättre för dig nu!
jag saknar dig så obeskrivligt mycket..
älskar dig <3
miljoner pussar
din Denise
Postat av: Jonas Wiklund
Tjena Grabben. Hoppas du har det bra.Fan va kul att du träffar lite kompisar och hittar på lite aktiviterter. Ost, ja ost är väldigt gott :-))
Man liksom uppskattar en del saker väldigt mycket när man är långt hemifrån. Hoppas det går bättre med springningen för dig. Ingen "hit" när det är så himla varmt.Men kämpa på, du ska se att det släpper snart :-))
Ska försöka komma till datorn i bättre tid så vi kan snacka lite på skype.
Ha det så bra, vi saknar dig allihopa.
Mvh Jonas & Mari
Trackback