晚上好！

Hej allesammans! Mycket att göra, som alltid! Har glömt att ta bilder på tai chi lektionerna då jag även inte får mycket tid över för det i dagsläget. Mitt lov torde sig tämligen mindre upptäcks resande av Xiamen än jag hoppades på. Min enda egentliga resa var till det näliggande templet (varav bilder kommer inom kort). Tanken var också att ta sig upp på berget som hör till templet som ska ge en vy av hela Xiamen. En vy jag gärna beskådat om det inte vore för den lilla detaljen att min rädsla för höjder hindrade mig. Trapporna var knappast de säkraste av sitt slag då en trapp gång (varav en och en halv normalbyggd person klaar att stå jämte varandra) skulle klara både bestigande och nedstigande besökare, utan räcken och med kala, lutande klippstenar på varsinna kanter. ALDRIG var min tanke. Men jag har utmanat mig själv att en dag innan jag åker hem SKA jag lyckas komma till toppen! Och med Gud, Allah eller självaste Buddha som vittne så ska jag en dag nå toppen. Mina funderingar på den bristande säkerheten ter sig i den teorin jag jobbade på just på plats i templet. Vilket råder som följande: Antingen har kineserna utvecklat ett fenomenalt om inte paranormalt balanssinne, eller så skiter den kinesiska regeringen i om ett par hundra kinesiska turiser omkommer då och då. Dem kanske till och med uppmuntrar att betee sig vårdslöst. Vilket även kan visas genom grundläggande trafikregler för både förare som dem på gatan. Det finns inga regler. Varje dag riskerar jag och alla andra livet bara genom att korsa ett övergångsställe. Taxi- och bussförarna är dem värsta förarna på denna jord. Så enkelt är det. Vill ni köra bil i Kina? Tänk om!

Hursomhelst avslutades lovet på ett lovligt sätt (fattar ni?) genom att efter en studiesession vid ett närliggande café tog jag och tre kompisar oss till ett känt massage ställe, vars massöser och massörer är blinda (ja, blinda i deras mening) men egentligen verkar vara gravt synnedsatta, vilket som! En timmes helkropps massage var en trevlig omställning efter tre veckor av att träna sex dagar i veckan. Jag vågade mig till och med på en skrapning av ryggen som ska öppna porerna och släppa ut all den extra värmen som kroppen samlar på sig på en plats som Xiamen. Föremålet för skrapningen är för mig okänd, men enligt uppgift är det ett konstigt format ben. Behandligen var smärtsamm och fick mig att längta till tre timmar i tatuerarstolen! Ändock märks lite resultat dagen efter (då jag inte direkt lider av speciellt mycket extra värme utan ville pröva på för erfarenhetens skull). Min rygg däremot, även om jag har svårt att få blåmärken, visade tydliga resultat på torsdagens misshandel. Då blåa blåmärken hade dagen efter svartnat en hel del. Ändå så var min rygg inte hälften så blåslagen som Tottes när han var där.

Ah ja. Dags för bingen! På återseende! 再见！